Dremas

Fy va tiden går fort nu.. William blev 2 veckor igår.. Usch vill att tiden ska stanna lite. Speciellt eftersom de känns som om vi inte har fått varit hemma..

Ja som ja nämde föut så fick han gulsot. Vi fick han på lördagen den 22. Fick vara kvar i 48 timmar på bb eftersom vattnet hade gått tidigare och ingen unge kom ut. Så på måndagen 24 blev vi utskirva ifrån bb. Men precis innan vi skulle åka så kom ensköterska och sa, ser han inte lite gul ut? De tog en prov på han med någon dosa och såg att värdet va lite högt. Så sa de att vi skulle komma tillbaka dagen efter för att kolla så de inte hade gått upp något.
Under kvällen när vi va hemma så blev han slöare och bara sov.
Så på tisdagen så tog de blodprov ist. Japp värdet hade gått upp mycket. Han hade 347 och solgränsen är 350. Så inlagda blev vi på neo, avd.35. In där och fick en MASSA information på väldigt kort tid och både jag och jimmy va lite chockade över hela grejen. Fick veta att ja skulle amma och sen koppa och sen skulle han sola. Så ja, då satt vi där. Ja grinade som bara denn.. ;) fasen alla hormoner igång och sen inlagda och ja visste inte något om gulsot. Bara att de måste sola..
Fick sola 1 dygn och sen skulle vi får permiss men eftersom min ammning inte hade kommit igång alls knappt så fick vi vara kvar ett dygn till. Efter de fick vi permiss.. från torsdag den 27 till lördagen. Han hade gått ner ifrån 3600 till 3281 på 3 dygn.. Sen gick han upp till 3400 när vi fick permiss.

Tillbaka på lördagen igen på koll.
Värdet hade stigit igen och så hade han gått ner 5 g.. *suck* fy va jobbigt de va att få reda på de. Så de va bara att gå in på ett rum igen och göra sig i ordning för ännu minst ett dygn solning.
Solade och så försökte vi koppa honom... Kl 18.00 tog vi beslutet att sätta sond på honom eftersom han inte fick i sig tillräckligt och de är bra jäkla bökigt att koppa. Och bara amma de gick inte eftersom så fort ja klev in på neo så sinade mjöken.. =/
Söndag, värdet hade gått ner igen, vi skulle få åka hem men eftersom vi satt sond och att ammningen inte kommit igång så tyckte dom de va bästa att vi va kvar minst en natt till.
Under dagen kom de på att ja skulle intensiv pumpa. Så amma, pumpa, pumpa och sen amma.. De va jätte jobbigt och mindre och mindre mjölk fick jag.
På kvällen när nattsköterskan kom så brast de totalt.. Talade om att jag orkade inte med de här med pumpa och amma. De ända jag brydde mig om va ju att William skulle få i sig mat. Och att jag ville testa flaska ist. Hon förstog precis hur jag mådde och tänkte. De är verkligen psykiskt påfrestande att vara där och att man SKA amma. För mig känndes det som om precis allt hängde på mig. Om ja inte fick igång på mjölken så skulle vi få vara där i all evighet.

Måndag morgon så fick vi testa flaska, en sköterska va med och kollade. Och ja.. precis sm jag och jimmy trodde så gick de kanon bra. Han drack så bra så. =) Så efternågon timme så fick vi beskedet att vi fick åka hem igen. De va sååå skönt när de tog bort sonden ifrån han... =)

Återbesök på onsdag den 2 september och vi belv helt utskrivna. Värdet hade gått ner igen och han hade gått upp i vikt. Då hade jag ammat och gett honom flaska.

De har varit ett himla åkande framochtillbaka. Självklart åker man, men de är såå himla skönt att få vara hemma nu. Få lite rutiner och ro om oss själva.

Så var våra första dagar med vår William..